LNSjogren

Siba var så grymt fin idag! Blev ett barbackapass i paddocken, trots att jag tänkt rida ut då småtjejerna ville rida och jag var ute i skogen igår. Dock började det regna när vi just kommit ut med hästarna, och då var flickorna inte lika angelägna att rida längre så jag blev ensam i paddocken. Till en början var fröken ganska spänd och trippa på tå och spänna sig, men efter bara en liten stund började hon slappna av och formen tog sig alltmer. Under resterande delar av passet  tupphalsen tillbaka ibland, men i stort var det väldigt fin form i både skritt och trav, i både höger och vänster varv.

När jag inte trimmade form på volter tränade jag skänkelvikningar och galoppfattningar. Skänkelvikningarna gick riktigt bra! Märks verkligen att fröken blivit mycket känsligare för skänkeln de senaste veckorna - nu flyttar hon faktiskt för skänkeln även på volter, och gångerna när jag dräller till ordentligt blir allt färre. Så roligt att det går framåt, att vi utvecklas! Även galoppfattningarna gick ganska bra, få bakutsparkar och jag är kan stolt säga att jag inte ens var nära att fara av när hon någon gång smällde av en.

Ett helt fantastiskt pass, skrattade högt av glädje när vi galopperade (och hur ofta gör man det när man är i paddocken?) och log som en blådåre när hon jobbade så fint även i vänster varv.

Efter jag ridit fick min duktiga tjej beta lite, och sedan praktiserade jag lite KS på henne. Ulrika, stallägarens dotter som är hemma har hållt på lite med sådant, så vi och Inga-Lena tog och höll på lite med varsin häst. Har tidigare lånat en film av henne om detta, så mindes litegrann hur man skulle göra. Det handlar mest om fjäderlätta kontakter på olika punkter, men Ulrika visade även en stretchövning jag kan göra på Sibas problemsida. Hon har nämligen haft lite problem kring höger bak. För ett par månader sedan kunde hon vara öm där ibland, och nu är hon även svullen där. Hon reagerar inte när man trycker, och då hon hade samma sak i vintras som då gick över har jag mest bara hållit koll på det. Så nu ska jag göra den stretchövningen var gång jag ridit, märktes att hon tyckte det var skönt också.

Efter att ha spännt rälsen och skrivit nationellt prov i matte blev det att fara till stallet och rida tösa idag. Hade sällskap i form av Matilda och Carolin, två tjejer som brukade rida mycket på Ponderosa förr om åren. Var ett bra tag sedan jag träffade dem sist, så får erkänna att det var lite nervöst att de skulle titta när jag red. Har varit så himla fånig med det dära, dvs att ha publik när jag rider - förr stod jag helt enkelt inte ut med det. Men sedan jag börjat få ridsällskap och folk som kommer och tar kort osv har den där motviljan nästan försvunnit. Nu uppskattar jag faktiskt att få tips och så på hur jag ska förbättra min ridning.

Red inte särskilt länge idag, då Matilda ville prova Siba. Red bara några varv i skritt och trav, samt lite galopp och kände igenom henne allmänt. Det var inte vårt sämsta pass, men inte heller vårt bästa. Dock brukar den finaste känslan infinna sig när jag ridit en längre stund än jag red idag. Sedan var det himla kul att se Matilda rida Siba, har ju bara sett henne med ryttare en enda gång förut. Roades av hennes trav - såg verkligen ut som om hon skulle börja tölta när som helst - samt åt hennes förskräckelse över att ha en ny ryttare på ryggen. Hon var väldigt spänd och ganska sur när Matilda, en nästan okänd människa, skulle sitta på hennes rygg och dessutom kräva massa saker. Hon är som hon är surfröken, väldigt speciell att ha att göra med och så svårflirtad på det. Dessutom är hon ju van vid hur jag gör grejer och ger hjälper, så måste varit jobbigt för henne att plötsligt behöva lyssna på hjälper som inte är precis de hon lärt sig lyssna till.

Kommer kanske någon bild från idag framöver också, vet inte hur mycket som blev fotat.

Imorgon får hon vila så blir det uteritter på torsdag och fredag, kanske hoppning på lörda, känns som om det blivit mycket i paddocken den senaste veckan.


Här skulle fröken haft framåtspetsade öron så skulle det vart en gullig bild :)

När jag var klar med Rick var det dags för veckans höjdpunkt; hoppning. Blev lite gymnastik och studs idag, då både jag och Emelie ansåg att det är något vi försummat en aning. Man kan ju tyvärr inte hoppa så ofta, så därför blir det, iallafall för mig, lätt att man vill "hoppa rejält" när man för en gångs skull gör det. Dessutom är det ju betydligt jobbigare att släpa fram flera små hinder och bommar än några små, höhö.

Hindrerna jag jobbade med var tre studs, en trippelbarr och tre travbommar på en volt som senare blev ett litet räcke som jag dock inte hoppade mer än någon enstaka gång. Men nog var det min och Sibas dag för hoppning idag, för allt flöt bara på. Inga bakutsparkar, inga vägran. Full kräm mot hindrerna. Det är sådana här dagar jag märker hur vi utvecklas. Minns ni filmen från när jag hoppade den 10 mars (här)? När den är filmad hade jag hoppat henne en fem gånger högst, och som ni ser har vi det rätt knöligt vid kombinationerna. Idag klarade vi tre studs efter varandra, all på ca 50 cm. En del gånger gick det inget vidare (som de gånger som fastnade på filmen som kommer komma upp här senast imorgon) men vi tog oss iallafall förbi hindrerna, och ibland till och med skickligt. Så var det kul att hon klarade av studsen så bra trots att hon nästan alltid kom fel mot första hindret.

Trippelbarren var underbar att hoppa. Vi började lite lågt och smalt men det dröjde inte länge fören vi höjde upp. Sjukt härligt att flyga över den! Var dessutom givande att värma upp med travbommarna på volten, fick verkligen Siba att lyfta på benen.

Ett kanonpass, kort sagt. Vi hoppade varken särskilt högt eller särskilt länge, och allt avslutades med en liten uteritt, men vad givande det var med lite sådan här träning!


Tjuvtitt från den korta filmen :)

Idag har jag haft en lång dag i stallet, som började redan strax efter nio med ett NHpass med Morikorn. Lät kameran filma under större delen av passet, och det skakiga och mycket redigerade resultatet ser ni som denna film. Är lite svårt att se exakt vad jag gör, men nog ser jag bra rolig ut som hoppar och springer och viftar med armarna som en annan fån.

Som ni ser jobbade jag mest utan lina idag, något jag tror vi bara ägnat oss åt en gång tidigare. Överhuvudtaget tror jag att det var ca två månader sedan jag och Rick jobbade NH, så förvänta er ingen  superkvalite. Jaghar varken perfektion eller skicklighet i det jag gör, särskilt inte när jag jobbar utan lina, då detta fortfarande är på försökstadiet. Jag testade mig helt enkelt fram, sprang lite för att sedan stoppa framfarten och istället be honom backa. Så fick han gå efter mig en hel del och stanna och backa när jag gjorde det, samt flytta på baken. Detta kom dock inte med på filmen i så stora kvantiteter som det var i verkligheten. Jobbade även litegrann i lina, vilket gick bra i början - tränade på att byta varv en del. Tyvärr blev inte de finaste bytena med på film, men nu kan iallafall se ungefär hur jag gör även om jag inte får önskad respons direkt.

Jag måste bara säga att jag hade jättekul under detta pass! Skrattade och log där jag hoppade runt med mitt dressyrspö. Och tro nu inte att jag snärtar honom varje gång jag rör på armen - ljudet när spöt viner genom luften var mer än tillräckligt för att få fart. Enda gångerna jag faktiskt snudda han med spöt var några av alla de gånger han försökte sig på att börja beta. Var faktiskt första gången jag använda mig av spö, brukar oftast tycka det räcker med ändan av linan.

Vill ni att jag ska försöka skaffa fler och förhoppningvis bättre filmer när jag tränar NH? Och kommentera gärna och ställ frågor om ni undrar vad den där konstiga människan med hästsvans egentligen försöker säga när hon hoppar runt :)

Repgrimma och ledtygeln stod återigen på utrustningen idag, även om jag och Julia inte enbart jobbade med hästarna från marken - vi red bort till gräspaddocken, barbacka och i grimmor och på vägen hem blev det dessutom en extra sväng. Var mysigt att rida barbacka, och ännu bättre att ändå känna att man har kontroll trots bristen på utrustning. En gång blev tex båda hästarna rädda för en fågel och stack iväg, och då vi befann oss på sidan av en äng var det ju som gjort för att bli en lång bit sken. Men icke sa nicke, efter bara några meter hade vi båda kontroll över våra hästar utan ett ens varit nära att fara av, så då kände vi oss lite skickliga faktiskt!

Blev ett lugnare markarbetspass idag än igår. Har ju varit ganska släpphänt på den här biten på sista tiden, så ansåg att vi behöver träna en del grundläggande saker innan tempot höjs. Tex har jag märkt att Siba blivit sämre på något så simpelt som att rygga. Istället för att backa valde hon att flytta på huvudet så att repet inte irriterar henne. Så ryggningar blev en del av passet. Tränade även en hel del på att byta varv när hon travade på en volt runt mig. Gick lite upp och ned hela tiden, kunde bli två fina byten och därefter komma ett där jag verkligen fick ta ut svängarna rejält för att tydligt visa vad jag ville. Detta tänkte jag på under hela passet - att vara TYDLIG med vad jag ville. Man måste ju helt enkelt börja på det sättet - stora, övertydliga signaler - för att senare kunna övergå till mindre. Var dock stundtals osäker på hur jag skulle visa vad jag ville, då jag vill träna fram saker som ingen direkt visat för mig hur jag ska göra. Vill nämligen att Siba ska kunna gå och så småningom springa bredvid mig, och inte bara bakom som tidigare. Så tränade en del på att hon skulle gå bredvid mig, stanna när jag stannade, rygga när jag backade och börja gå när jag gick. I princip samma saker som jag tränat med henne bakom mig alltså.

En sak som gick riktigt bra idag var iallafall bakdelsvändningar..

Ska ta med kameran och filma nästa gång jag jobbar NH så ni får se lite hur jag gör. Har tyvärr bara en del gamla klipp som inte på något sätt är sevärda för tillfället, men ska som sagt ändra på det nästa gång det blir markarbete! Om jag inte har filmare får kameran ställas på en stolpe helt enkelt.

Återigen var det en toppendag för Siba och mig idag! Frös som en blådåre när jag kom fram till stallet, så bestämde mig därför för att försöka få lite kroppsvärme från Siba och rida barbacka. Red ett dressyrpass på ungefär fyrtio minuter i paddocken, och måste säga att jag inte kan erinra mig att Siba någonsin gått så bra då det varit någon annan häst i paddocken! Den långa perioden med problem i vänstervarvet känns redan miltals bort, och genvägarna och skänkelstumheten har blivit så mycket bättre.

Red i både volter och kring fyrkanten, och Siba gick i stadig, fin form nästintill hela tiden, oavsett varv, i både skritt och trav. Ibland var det lite sura sparkar och ovilja att fortsätta, men i det stora hela tyckte jag att även surheten var mindre än vanligt. Tränade 'ven en del skänkelvikningar. En del gick bra, andra mindre bra. Särskilt när jag red från grinden gick det sämre, då bjudningen försämrades så markant. Ibland tappades även rumpan- Siba var dessutom ytterst ovillig att galoppera, och jag var ganska mesig då jag ogärna ville fara av i några kilometerhöga bakutsparkar då jag red barbacka. Men något varv på volten i båda varven kom vi iallafall, men lade dock ingen större fokus på galoppen idag.

När jag kände mig nöjd med dressyren hämtade jag repgrimma och jobbade lite NH. Även detta gick till att börja med bra, Siba var vädligt pigg och villig att framförallt springa på volten - lite för villig om jag ska säga det själv - och efter ett tag började jag låta henne galoppera medan jag sprang bredvid. Tror faktiskt att fröken gillade det skarpt, så hade varit trevligt om vi kunnat röra oss i hela paddocken och kunnat springa längre sträckor. Som det var nu blev det bara en bit jämsides innan jag tvingades låta Siba svänga så att jag kortbenta människa skulle hinna med. Dock inträffade ett litet missöde då ett hinder kom i vår väg, och Siba sprang på dess motsatta sida från mig innan jag hann göra något. Tempot var högt, så hade inget annat väl än att släppa ledtygeln, vilket jag gjorde i god tro att fröken skulle vara lätt att fånga in. Men vad gör den tokfian då? Jo, hon tycker att repet är så läskigt att hon kutar runt i full karriär x antal varv innan hon slutligen lugnade sig såpass att jag kunde få fast i henne. Fjant, skulle vara kul att springa såhär utan rep så att sådana här missöden kan undvikas. Frågan är bara om bitchen skulle vara lika trevlig att ha och göra med då eller om hon skulle vässa huggtänderna.


Mycket fin stil :´)

Red även Rick idag, och kan tyvärr inte påstå att det gick ens en bråkdel så bra som med Siba. Är återigen i det där stadiet där jag inte vet vad jag ska göra. Det r inte så att han på något sätt lyckas vinna över mig, men istället för att vara ett samspelt ekipage så slåss vi mot varandra. Inte på uteritterna, de går oftast bra, men när vi jobbar dressyr. Ärligt talat kan jag inte se några framsteg från när jag började med honom igen i Januari fram tills nu. Eller klart vi utvecklats litegrann, men det är inte sådant som andra än jag lägger märke till. Vi har kommit förbi stadiet där man rider omkring på en vinglig unghäst, men istället fr att gå in i ett stadum med närhet till utvecklan stå vi och stampar på samma fläck.

Det stora huvudproblemet är hur Rick drar i bettet och gapar hej vilt. Jag kan helt enkelt inte få honom att jobba på önskat vis när han håller på så! Visst kan han kröka på nacken i bra stunder, men även om det kanske ser stiligt ut så förlorar nackkröket sin funktion när han, istället för att stödja på bettet, gör sitt bästa för att motarbeta det. Jag har intalat mig själv att det bara är en ovana som kommer gå bort när han är mera van, men nu har det gått fyra månader. Visserligen inte med dagliga dressyrträningar, men vi har väl jobbat minst en gång varannan vecka iallafall.

Idag prövade jag ett tredelat bett istället för det vanliga tvådelade, men det blev ingen förbättring. Så jag försökte ta av nosgrimman ifall det är den han inte gillar, men den där gapande munnen var kvar. Till slut tog jag helt bort bettet och red med remontnosgrimman, vilket inte heller kan anses vara optimalt. Jag vet inte vad jag ska pröva för andra bett, eller om jag helt enkelt ska satsa på bettlöst. Tror nämligen att det finns ett sådant i stallet, men är samtidift osäker på hur pass bra jag kommer kunna hantera honom med bettlöst - har inte alls ridit i det, och dessutom har Rick som sagt en förmåga att kämpa emot. Hack skulle kanske funka, men äger inget sådant och vill ogärna rida till en såpass ung häst med ett sådan stark och ohälsosamt typ av bett. Tror dock att nästa steg blir att pröva andra bett utan nosgrimma, och därefter det vanliga bettlösa. Skulle även vilja pröva sådana där Apple Mount bett, då dessa kanske skulle få grabben att suga på bettet istället för att försöka bli av med det.

Ett annat problem som vi har är att Rick försöker dra iväg med mig. Visst, han lyckas inte, men allt vad bra arbete försvinner när volten plötsligt glider ut och han vägrar komma tillbaka in på spåret om jag inte är rejält bestämd. Idag beslutade jag mig dock för att köra på Michas metod och låta honom springa på en liten volt så snart han försöker sig på något sådant.

Jag vet inte vad jag ska göra. Han är snäll att hantera och oftast jättefin att rida ut med. Men hur fasiken ska jag få till dressyren när Rick efter fyra månader fortfarande avskyr bettet?


På en del punkter finns det dock inget att klaga på...